Hej igen...

Tackar för kommentarerna i förra inlägget....

1. Skolresultaten har rasat under terminen för dottern och detta kämpar vi med i höst!

2. Kurator är inkopplad så hon får möjlighet att prata....

3. En basutredning kommer att göras denna veckan eftersom hon har koncentrationssvårigheter i skolan och vi måste nu se vad som kan hjälpa henne.

4. Kommunen är inkopplad redan eftersom skolan går så dåligt, så möten med socialtjänsten kommer att ske.

Det är så att dottern inte accepterar regler gällande rökning, alkohol och resor till kopisar överallt. Hon får gärna åka till kompisar, men då får hon säga vart. Detta har hon inte gjort, utan väljer att ljuga för mig.

Jag gör allt för henne om hon ber mig! Jag försöker få henne att må bra, men motarbetas hela tiden av henne. Hon vill inte vara hos mig för jag är som sagt äcklig, ett svin osv. Det tar hårt på ett pappahjärta att höra detta även om hon säger att hon inte menar det i efterhand. När man hört det flera gånger så tror man på det.

Jag är ledsen, nedstämd, orolig, ångerfull..... Vad ska jag göra för att hon ska må bra? Själv säger hon att jag ska låta henne vara, låta henne röka, låta henne dricka! Detta kommer jag aldrig att acceptera så länge hon är minderårig!

Hej!

Tack till er som kommenterade mitt första inlägg......

Igår var det lördag och jag såg fram emot en lugn dag/kväll, men tyvärr hade jag helt fel!!

Dottern, en kompis samt dotterns bonussyster skulle till Malmö och träffa kompisar. Det var i varje fall vad de sa....

De kom inte hem i tid och vi började såklart efterforska detta. Efter flera samtal med dem så kom det fram att de inte varit i Malmö, utan de hade varit hos någon i en annan ort. Där hade min kära dotter lyckats dricka lite alkohol, inte mycket (en cider säger hon).

Jag var arg, tog busskortet ifrån henne.... Hon blir arg och ska sticka.... Jag tar tag i henne och drar iväg henne och slänger in henne i bilen och säger jag ska köra henne till psykakuten. Detta tänkte jag inte alls, men jag visste inte vad jag skulle göra!! Vi kör runt och till sist kör jag hem.

Dottern väljer då att ringa polisen och be dem hämta henne för jag är en jävla idiot, jag är äcklig, hon ska inte bo här, jag har misshandlat henne när jag tog tag i henne osv..... Pratar själv med polisen och de meddelar att de inte kommer.....

Dottern väljer (efter att ha skrikit och gapat) att sticka härifrån..... Jag får tag på kompisens mamma och dottern dyker upp där och har sovit där inatt....

Vet inte vad jag ska göra..... Jag bryts ned långsamt..... Vill inte mer.... Orkar inte......

Efter flera misslyckade försök att blogga så  testar jag en sista gång! 

Min tanke är att skriva och delge er mina tankar och funderingar kring livet som tonårsförälder och förhoppningsvis få lite respons på mina inlägg.

Har en dotter på snart 15 år samt två bonusbarn på 12 och 15.

Behöver skriva av mig ibland då inte tillvaron är så som jag önskat..... Är livet son tonårsförälder tufft för alla? Gör jag fel i min uppfostran? Är jag en dålig förälder? Tankarna snurrar varje dag, varje minut....... När ska jag få lugn i livet?